Häromdagen var jag i staden Rishikesh, med två indiska kvinnor och en pojke. Jag sa till den ena kvinnan, frun till Prakash som har en restaurang, att hon såg så bra ut en dag när jag kom dit. Hon hade varit på en skönhetssalong, och bl a format ögonbrynen. Jag råkade säga att jag kanske också skulle göra något med ögonbrynen. Då blev hon genast entusiastisk, och sa att vi kunde åka till stan och gå till den där salongen. Sagt och gjort - vi åkte (först korsar man Ganges på en bro, och sen tar man en rickshaw). Jag var lite orolig att de skulle lura på mig alla möjliga behandlingar, och komma hem med kolsvarta ögonbryn, men det hela gick smärtfritt och billigt! Det var ett litet rum mitt i grönsaksmarknaden, och på tre minuter var mina bryn formade. Hon som gjorde det använde `threading`, sytråd som korsas och klipper av hår, en ände av tråden i munnen. Det kostade 20 rupier.

 

Sen var det shopping för hela slanten, Den andra kvinnan skulle köpa en tunika och en kofta . Det finns hur många affärer som helst i det folk kallar marknaden. Vi gick från den ena till den andra, och det fanns otaliga fina "vintertunikor" av ull eller annat varmt material. Rada, den andra kvinnan, som förresten blivit änka två gånger, trots att hon är så ung -ser ut att vara i trettioårsåldern- köpte en kofta som var lite för lång i ärmarna, men det var inget problem. Det skulle de fixa i affären, eller rättare sagt lämna till en skräddare, och Rada skulle hämta den nästa dag efter "fitting". Jag köpte en sjal, och ett batteri till min klocka. Det kostade 60 rupier att sätta dit ett nytt. Vi köpte också en tårta till sonen, som fyllde år. 

 

Jag blev inbjuden att fira Nitin, sonens, födelsedag när vi kom tillbaka. Jag åt först, och sen var det tårtdags.Det visade sig att det är en tradition att med fingrarna ta en bit av tårtan och sätta i ansiktet på födelsedagsbarnet! Sen skulle han också matas med en bit! Till slut kom det i alla fall fram tallrikar och skedar, och lite `snacks` så vi andra kunde äta också.