Det här skriver jag sedan jag kommit hem. Vill bara skriva ner de tankar jag hade som aldrig blev nerskrivna, tex hur glänsade rent det blir när man diskar med sand, som de gjorde när Shelby och jag var på ökensafari! Om sanden var så ren vet jag inte, men vi blev i alla fall inte sjuka!

 

Jag tänkte ofta på, var jag än var i Indien, att har man bara toalettpapper och mineralvatten, så är allt lugnt! Det mesta ordnar sig! Det finns alltid någonstans att bo eller få mat. Hittar man inte så tar man en taxi eller rickshaw, utan att bli ruinerad på kuppen. De flesta indier är också för det mesta hjälpsamma.

 

Jag fick se häromdagen hur "vanligt" folk bor. Chaiwallan jag gick till varje morgon, bodde på samma gata/gränd som jag. En dag stötte jag på honom utanför grinden till huset han bor i tillsammans med sin syster och hennes familj. (Varför han inte är gift vet jag inte. Det är ovanligt att någon inte blir påtvingad ett äktenskap!). Han sa att jag skulle komma och se var han bodde. Vanligtvis blir man inte hembjuden till folk, kanske för att hemmet ofta består av en säng och knappt nåt mer. Så var det också här -mörka kala rum med möjligen ett fönster och mörka väggar. En säng och kanke nåt skåp. Även hos min harmoniumlärare, där jag varit både som vän och elev, består hemmet mest av en stor säng, men hon har i alla fall fint överkast med kuddar och hyfsad blysning. Köket består av en gasolspis som står på golvet i ett litet öppet utrymme  intill, där det finns vatten och avlopp.Jag tror inte hon saknar något!